Sverige tillhör världseliten i benskörhet

Ungefär varannan kvinna och var fjärde man kommer att drabbas av en benskörhetsfraktur någon gång i livet. Har man haft en första benskörhetsfraktur blir dessutom risken att få en till dubbelt så stor.

Benskörhet, eller osteoporos, som det också kallas, innebär att skelettet blir skört och att de hålrum som normalt finns där blir ännu större. Det gör att skelettet blir svagare och att man lättare kan råka ut för frakturer.

Benskörheten i sig gör inte ont eller ger några symtom. Det är följderna av sjukdomen, alltså frakturerna eller förstörda ryggkotor som gör ont och skapar problem. Tyvärr visar studier att svenskarna är underdiagnostiserade och att endast 23 procent får behandling efter en benskörhetsfraktur.

För att upptäcka benskörhet är det bra om man själv är aningen uppmärksam också. Om man har minskat i längd mer än 3 cm på 1-2 år kan det tyda på att ryggen har blivit benskör. Man ska också se upp med så kallade lågenergifrakturer, alltså frakturer som uppstår vid lättare påfrestning på skelettet.

Skelettet behöver vårdas hela livet. Benstärkande motion och att undvika brist på kalcium och D-vitamin är grunden för en god skeletthälsa.

Olika orsaker till benskörhet

Benskörhet delas in i två huvudtyper beroende på den bakomliggande orsaken.

Primär benskörhet beror på ärftlighet, åldrande, klimakteriet, livsstil med exempelvis inaktivitet, rökning, alkohol och brist på kalcium och D-vitamin.

Sekundär benskörhet orsakas av sjukdom eller läkemedelsbehandling. Det kan exempelvis vara glutenintolerans, reumatisk sjukdom, hyperparathyreodism (en sorts sköldkörtelsjukdom) samt kortisonläkemedel.